Early Puritan föddes någon gång under året 1986 i Sverige, och här blev han kvar under resten av sitt liv. Hans far var Osterglanz xx och hans mors namn var Flame. Puritan var ett svenskt halvblod som bråddes mycket på sin fars sida, både till utseende och med den energi som fanns. Som fyraåring genomgick han en kvalitetsbedömning där mankhöjden mättes till 173 centimeter, vilka senare kom att förändras.
Några år senare blev höjden slutligen mätt till 181 centimeter, vilket gjorde att denna häst råkade vara exakt lika hög som jag var lång. Puritan blev utbildad och slutade till sist som fälttävlanshäst, där han startat flera svåra klasser. Tillsammans med Michael Petersson nådde han ända fram till EM, och som sin absolut sista tävlingstart var han med i ett junior-EM där han tyvärr tvingades bryta innan sista gren, då liggandes på en andraplats.
Efter avslutad tävlingskarriär hamnade Puritan hos Ewa Bergling-Petersson i Motala som hobbyhäst, där han bland annat fick vara "lekfarbror" åt Hamlet, vilket verkade vara något han uppskattade. Att han slutligen hamnade hos mig är inget att annat än tur från min sida. Jag hade precis blivit utan häst och fick genom vänner tipset om att eventuellt få låna en 20-årig häst på foder. Inte långt därefter åkte vi ner och tittade samt att jag fick provrida, vilket gjorde att jag inte kunde säga nej.
Efter ytterligare några veckor bestämdes det att vi skulle hämta upp både Puritan och Hamlet, och sent en kväll anlände vi till stallet där vi skulle stå i ungefär ett år framåt. Under den tiden fick jag lära mig mycket, bland annat hur det är att sitta på en häst som älskar galoppera ikapp med andra. Mycket kul hann vi uppleva, innan jag så småningom bestämde mig för att vi skulle flytta till nytt område. Denna gång hamnade vi i ett stall med sammanlagt fyra hästar, varav en shetlandsponny. Här lugnade han ner sig avsevärt och blev allt gladare, vi upptäckte skogarna i hela området (och en bit utanför det) samt att han fick vara ute från morgon till sen kväll.
Under två år levde vi livet i detta stall. Långa turer i skogarna varvades med härliga galoppturer över fälten eller genom skogarna. Puritan höll sig alltid lugn vid möten av älg, hjort eller rådjur, men hade en förmåga att takta större delen av ridturerna om han inte fick springa av sig ordentligt. Trots sin ålder av slutliga 23 år höll han sig fräsch och hel både i kropp och ben, bortsett från en hosta som varade under en kortare period.
Tyvärr tog även detta slut för mig och Puritan då sysslorna i stallet bara ökade i och med att en häst åkte samt att ägaren hade svårt att hinna hjälpa till lika mycket som innan. När vi så småningom blev tvingade att lämna stallet, var det med sorg i hjärtat men ändå med stort tack för allt vi hann uppleva. Hittade ett nytt stall, vilket verkade minst lika bra som det tidigare förutom att hagarna var större och rikare på gräs.
Till sist kom då dagen, som man kan säga var början på slutet för min och Puritans tid. I den stora sommarhagen som fanns skulle Puritan få två nya kompisar vilket verkade fungera bra till en början. Glada sprang de runt och hälsade om vartannat tills en av dom sparkade till och Puritan inte hann undan. Jag vet inte exakt vad som hände, varför Puritan inte hann förflytta sig i tid, men det går inte att göra annat än att beklaga att det blev som det blev.
Sparken hade tagit på framsidan av bogbladet, och han haltade rejält när vi gick tillbaka mot stallet, vilket ledde till att smärtstillande fick sättas in. Trots allt var han följande dag bättre och efter ytterligare en dag försvann hältan helt, vilket gjorde att han fick gå i en lite mindre hage ihop med en otroligt snäll shetlandsponny. Efter nästan en vecka kom dock hältan tillbaka, och en sen kväll konstaterade slutligen en veterinär att bogen troligen var till viss det krossad och att det fanns lösa benbitar som gav honom smärtan.
Där och då fick jag fatta det svåraste beslutet någonsin, även om det också var det absolut enklaste, och han fick somna in. Dock verkade han försöka hålla humöret uppe och åt trots att han hade så ont. Sista gången jag klappade på honom fick han också morötter som han glatt tuggade i sig med öronen framåt, även om smärtan syntes i hans ögon. Jag var med genom hela processen och såg hur min älskade Puritan till sist tog sitt sista andetag och somnade in den 4 september 2009, efter ett troligen mycket lyckligt liv.
I tre år var jag lycklig nog att ha den här hästen, och under det sista året hade jag honom inte bara på foder utan han blev dessutom min alldeles egen. Den kvällen som samtalet kom var jag otroligt glad, och efter ganska kort övervägade skrev vi till sist på kontraktet. Sista året hade jag Puritan helt som min egen, och även om skillnaden i sig inte var så stor så var känslan en annan.
Early Puritan var en herre som älskade att vara ute i hagen med kompisarna, oavsett väder, och emellanåt kunde man få se honom stå blickstilla i hagen och bara titta ut över fälten, han var en berest herre som älskade utsikt och att få se världen. Dock hade han väldigt svårt att vara ensam (aldrig vid resor till nya ställen), oavsett om det var i stall eller hage, vilket vi tog hänsyn till. Vid sådana tillfällen stressade han upp sig och "klättrade" på väggarna i den bemärkelsen en häst nu klarar av det. Om det fanns ston i närheten blåste han upp sig och förvandlas till hingst på nytt vilket vi fick uppleva när vi provade att ha honom gående ihop med ett. I hans tankar fanns inget som tänkte på åldern, och trots att han var den som höll ställningarna och normalt lugnade ner andra var han också den som gärna drig igång de andra till lek.
Under ridning höll han sig lugn, älskade att se saker och hade dessutom gångarter som var härliga, framförallt galoppen. Mestadels var vi ute på långa turer som gjorde att många timmar av en dag kunde försvinna, men det fanns inget som antydde att han hade annat än roligt under dessa oavsett årstid. Trots att Puritans manke var "enorm" och otroligt vass, red jag väldigt ofta barbacka, i alla fall minst en gång i veckan. Detta var alltid lika mysigt och han skänkte mig mycket värme vid dessa ritter under kalla vinterkvällar.
Det finns egentligen inget negativt som jag har att säga om den här hästen, förutom att han ofta hade så bråttom att han inte hann lyfta på fötterna. Dock var det bara i skritten som detta problem fanns, annars ryckte han upp sig och visade hur en fräsch åldring skulle röra sig för att göra andra avundsjuka. I stallet och vid ompyssling var han världens mysigaste som alltid ville vara med och se vad som hände. Inget ont hade någonsin kommit förbi hos denna häst, han var alltid den gentleman som så starkt syntes i hans ögon.
Jag kan inte göra annat än tacka Puritan för alla de underbara år vi fick tillsammans, för allt det vi fick uppleva samt för allt han lärde mig. För alla er som aldrig hann träffa denna härliga häst, ni har gått miste om det största och snällaste hjärta som någonsin funnits på denna jord.
Kvalitetsbedömning samt stamtavla